Kanalisering
Somliga medier tycks kommunicera med väsen som har stor kunskap om livet och universum. Budskapen kan då komma i kanaliserad form d.v.s. mediet blir en direktkanal
och inte bara en mellanhand. Flera andliga rörelser
har uppstått ur dessa kanaliseringar och vissa
medier i USA har blivit föremål för kulter.
(Vi bör här inte glömma eller
underskatta vår egen förmåga att kanalisera
vårt eget Högre Jag. Men det är förstås
en mycket större och svårare utmaning att säga
"Jag säger".)
Kanalisering sker genom att mediet "överskuggas" av den andra personligheten och ofta går in i lättare eller djupare trans för kommunikationen. Ibland påverkas verkligen hela personligheten och till och med utseendet.
En av de mest kända kanaliseringarna är den mycket populära
"Course in Miracles" från 60-talet av Helen Cohn Schucman,
nu även översatt till svenska.
Den som tydligt inspirerat dagens
nyandlighet är Alice Bailey (1880-1949) med "Tibetanen" i
den teosofiska traditionen. Det finns ett oändligt urval av
kanaliseringar under 1900-talet, t.ex. Jane Roberts med "Seth",
Eileen Caddy från Findhorn, Maurice Barbanell med "Silver
Birch" som startade redan på 30-talet, svensken Sture Johansson
med "Ambres" och Jach Pursel med "Lazaris" för att
ta några. Hit hör också på visst
sätt det fantastiska engelska röstmediet Leslie Flint.
Vid mediala budskap och kanalisering uppstår alltså frågorna vem eller vad som ger informationen och vid röstfenomen (en fullt hörbar röst, eller flera röster, som bevisligen inte kommer från mediet eller annan levande person) naturligtvis även hur det kan fungera. Vad är den "voicebox" som man där säger sig använda?
Vi kommer alla att tycka, tro och "veta" på vårt eget
sätt. Men det riktigt intressanta är att våga gå vidare
från utsagor i religioner, esoteriska läror, spiritualistiska
rörelser och föreningar till vidare infallsvinklar. Personligen
tycker jag det är sorgligt att i dessa rörelser och
föreningar träffa människor som "vet precis hur allt
egentligen är" eftersom de läst in sig på en viss
tradition eller enbart utgår ifrån sin egen erfarenhet.
Meningen med vår tids medvetande-expansion kan knappast vara att vi ska halka
in på nya färdigformulerade trossatser och bara byta ut gamla
sanningar mot nya. Istället borde vi våga hålla
dörrarna öppna.
öppenhet tycks vara den verkliga utmaningen
för oss och den bygger på personlig mognad och självtillit.
Det kräver mycket mod att våga "stå för sig själv
utan säkerhetslina eller fallskärm", det vill säga att inte luta
sig mot färdiga åskådningar inom olika rörelser eller nyandlighet.
Vad är medvetandet, vad är en personlighet, vad är en människa, vad är livet, vad är döden? Det är faktiskt både roligare och viktigare att våga ha frågorna än svaren! Vågar du?
Upp