Vad är medvetandet?
Under alltför mänga århundraden har den materialistiska verklighetsuppfattningen styrt västerländsk kultur. Den har, som många framhåller, haft enorm betydelse för vetenskapliga framsteg, men har kommit att avskilja oss från omvärlden. Medvetande och materia har setts, och ses fortfarande av många, som två åtskilda världar. Medvetandet är då en passiv observatör av världen. Det utesluter vår upplevelse av att kunna uppgå i alltet och även den subtila verklighet vi kan nå via symboler i andliga och religiösa sammanhang. Men idag håller vi på att återerövra den möjligheten.
Den nya synen inom vetenskaperna, från de senaste decennierna,
ger nya tankar att fundera över. Många
vetenskapsmän talar nu om att vi lever i ett universum som
är ett skapande medvetande. Vi kan hitta teorin inom så skilda
områden som den transpersonella psykologin, atomfysiken och parapsykologin.
Relativitetsteorin gjorde slut på gamla begrepp om tid och
rum genom att visa att den lineära
tiden inte existerar.
Kvantteorin har förändrat bilden av materien. Den visade
att elementarpartiklarnas värld består av en speciell
förening av vågor och partiklar som styrs av slumpens
lagar och inte lagen om orsak och verkan.
Världen verkar bygga
på slumpvisa förändringar även om de lyder
övergripande lagar. Det innebär möjligheten av en
pågående skapande kreativitet i universum. Och ger oss människor en chans
som medskapare och nyskapare!
De tankarna är mycket gamla. Vi kan
jämföra det med de indiska Vedaskrifterna som
menar att Atman är Brahman. Atman är vår
medvetandeessens bortom det individuella jaget. Det är
detsamma hos oss alla. Brahman är det stora medvetandet.
Somliga kallar det Gud. Vi är, som medvetandeessens, alla
delar av det stora medvetandet.
Bakom våra försök att förstå till exempel intuition och medialitet står frågan om vad medvetandet egentligen är. För att kunna vara öppna för intuitionen behöver vi sätta oss in i tanken att den verklighetsbild vi har bara är en liten del av den verklighet vi egentligen existerar i. En del av vår avstängdhet är säkert nödvändig för att vi ska kunna fungera (i det stora kaotiska medvetandebruset) men vi har möjlighet att ta emot betydligt mer genom att medvetet vara mer öppna.
De här frågorna är oerhört viktiga eftersom de kan
inspirera och utmana oss att utforska det gudomligt mänskliga
medvetandets fantastiska aspekter. Och forskandet tar definitivt inte
bort något av magin. De andliga frågorna måste
självklart ytterst få svar utifrån en andlig bas, om
svaren blir enbart faktamässiga rör de ju inte längre den
andliga sfären. Men den nya tidens forskning gör att vår
egen "tro" möts av helt nya möjligheter som kan ge
ny insikt.
För att närma oss de osynliga planen måste vi människor
tillåta oss att vara öppna och själva medvetet våga
oss ut i den subtila medvetandesfären, vad den än består av.
Det kan hjälpa oss att mogna som individer och föra oss
framåt på vår utvecklingsväg.
