Chakrana och Teosofin
Den som vill fördjupa sig i chakranas egenskaper och funktioner kan bli mycket förvirrad om det är ett enhetligt svar man söker. Den ursprungliga tantriska beskrivningen av chakrana skiljer sig en hel del från det vi kan läsa i populära chakraböcker idag. Även de gamla källorna är ofta motsägelsefulla, särskilt vad gäller detaljer.
I indisk och tibetansk tradition representerade chakrana oftast energier som enbart aktiveras i yoga och som hör ihop med det subtila inre väsendet. I tibetansk yoga skapade yogin helt medvetet chakrana som mentala övningar. Den kinesiska traditionens syn på den subtila människan var (och är) däremot mer praktisk och konkret och de subtila flödena ansågs ha anknytning till de fysiska organen.
Den teosofiska traditionen (efter C. W. Leadbeater och A. Besant) utformade sin egen uppfattning om hur chakrana fungerar och det är därifrån dagens allmänna kunskap om chakrana kommer, framför allt från Leadbeaters böcker "The inner Life" och "The Chakras". Informationen i dessa böcker byggde på Leadbeaters eget sätt att uppfatta chakrana efter Helena P. Blavatskys tradition. Han ansåg att de existerade i den subtila inre kroppen och att de var energitransformerare som formade de olika subtila energikropparnas nivåer. Hans böcker gavs ut just när sökandet i andra religioner än kristendomen börjat bli vanligt i intellektuella kretsar och de kom att bli oerhört populära och banade väg för vår nya syn på vad människan är.
Christopher Hills, som var starkt påverkad av teosofin, kom på 1970-talet med idén att varje chakra hör samman med en färg i vårt synliga spektrum och associerade dem även till särskilda personlighetstyper. Färgindelningen fastnade genom sin enkelhet i den esoteriska populärkulturen och ses idag som en av "sanningarna" om chakrana. Författare av populära chakraböcker som Barbara Brennan och Caroline Myss bygger vidare på 1900-talsutvecklingen, vilket alltså formar vår kunskap.
Upp