Medialitet, medvetandet och liv efter döden
Termer som klärvoajans, medialitet och kanalisering blir allt vanligare idag och allt fler börjar fundera över sina olika förmågor. Men det är viktigt att kunna skilja på klärvoajans och medialitet annars kan det uppstå riktigt trassliga situationer.
För att medialitet ska kännas intressant behöver vi
ha öppenhet för andra dimensioner och existensplan
än vårt materiella och för att vårt medvetande inte
upphör att existera i och med döden.
Men frågan om "liv" efter döden är ju en allmängiltig
fråga. Det finns mycket forskningsmaterial både från
1800- och 1900talet. Här blir
inte bara frågan om döden intressant utan ännu mer
"vad är en människa" och "vad är
medvetandet"?
Medial förmedling kan få oss att fundera
över frågor som:
Är de personligheter
som kommer till uttryck kanske delpersonligheter hos mediet? Hur
uppstår vår "personlighet"?
Var går gränserna för vårt eget medvetande?
Några av de roligaste stunderna i livet har jag faktiskt haft i England på
seanser och bland äldre engelska medier under 80-90 talen. Det finns mycket humor och många roliga historier
i "branschen" i England med ett avspänt
förhållande till allvaret. När två
medier möts kan dialogen bli:
"Hej raring det var länge sen, jag ser att du mår
toppen, hur mår jag"?
Följande historia brukade bland andra det underbara mediet Doris
Stokes berätta:
En man besökte ett medium för första gången och var
särskilt nyfiken på om man kunde idrotta på andra sidan.
Han var själv fotbollsfantast. Mediet sa att hon skulle fråga
sin guide och bad mannen återkomma. När han kom tillbaka
sa hon: "Jo jag har fått veta en del, både bra och
dåligt tycker du kanske."
"Ta den goda nyheten först" bad mannen
"Jodå, de idrottar på andra sidan och de spelar definitivt
fotboll."
"Fantastiskt" sa mannen, "vad lycklig jag blir. Men vad
är den dåliga nyheten då?"
"Du är uppsatt som målvakt på söndag"
