Historik och talsymbolik
I historien kan vi hitta tal- och formsymbolik som en viktig hörnsten i de flesta högkulturer. Vi finner den till exempel i kinesisk, babylonisk, judisk, indisk, grekisk kultur och naturligtvis hos mayafolket. Innan dagens "intellektuella" matematiska tänkande uppstod användes talen utifrån en intuitiv symbolisk infallsvinkel. Den form av seriös numerologi som är vanlig idag, dvs. personliga psykologiska analyser för självkännedom, är naturligtvis ganska ny. Den har vuxit fram med psykologins utveckling och vårt sätt att se på vårt inre.
I numerologin utgår vi ifrån att vi lever i ett dynamiskt
energiflöde och att det finns ett slags underliggande
energimönster i skapelsen och det som sker. Det betyder att levande
energi både påverkar och påverkas av den cykliska
utvecklingen. (Se C. G. Jungs synkronicitetsteori eller den mer
lättillgängliga boken Slump och synkronicitet av Robert Hopcke.)
Likt den judiska Kabbalans Gematria kan vi även söka mening och
samband enbart i ord, bokstäver och siffror. Det kan föra vidare
till djupare filosofiska funderingar om koder, dechiffrering, energi, tid
och inte minst kommunikation. Kan meddelanden och texter ha/ges betydelse
och mening oavsett när man tolkar dem? Fungerar de enbart när
de är aktuella i en viss situation eller kan de ges mening när
som helst, kan de vara "eviga". Vad är det i så fall
som får dem att fungera så? Och vad skulle det kunna betyda
för annan syn på tid, rum, mening.........?
I talsymbolik och numerologi använder vi oss både av
gränslösa infallsvinklar och detaljerade exakta system.
Pythagoras, som levde omkring slutet av femhundratalet f.Kr. brukar ses som ett landmärke för talsymbolikens utveckling i västvärlden. "Varje grundläggande begrepp motsvaras av ett tal som är dess egentliga väsen" var en av hans principer. Hans filosofiska syn på talenergierna som en urgrund är intressant för oss ännu idag, med vår syn på energivärlden, men hans sätt att tolka eller värdera talen passar inte alltid ihop med synen på människan i vår tid. Det har inte främst att göra med filosofiska skillnader utan med skillnad i tidens värderingar. (Se: The Pythagorean Sourcebook and Library, compiled and translated by Kenneth Sylvan Guthrie.)
Man kan tro att det måste ligga "världar" mellan
matematik och talsymbolik. Så är det inte. Däremot
är det mycket långt mellan matematikerns beräkningar och
numerologens tolkningar. Matematiken har genom talen naturligtvis
rötter i talsymboliken och hur man använder talen är
faktiskt inte något självklart. Det finns ju ett stort forskningsområde
inom filosofisk matematik som vi aldrig kommer i kontakt med i vanlig
skolmatte.
Vad är talen egentligen?
(Utan de kvaliteter som talsymbolikerna tillskriver dem.) C. G. Jung menade att
talen representerar arketypernas urform eller matrix.
(se: Marie-Louise von Franz: Psyche and Matter; The Synchronicity
Principle of C. G. Jung, samt von Franz: Number and Time)
(Det finns en lärobok i matematik som heter På tal om tal av
Lars Nystedt. Han tar där bland annat upp den adekvata frågan
"vad är ett tal".)
Varje tal innehåller också
enligt numerologisk tradition både fysiska,
emotionella, mentala och andliga element i olika kvantiteter.
