Historik och talsymbolik

I historien kan vi hitta tal- och formsymbolik som en viktig hörnsten i de flesta högkulturer. Vi finner den till exempel i kinesisk, babylonisk, judisk, indisk, grekisk kultur och naturligtvis hos mayafolket. Innan dagens "intellektuella" matematiska tänkande uppstod användes talen utifrån en intuitiv symbolisk infallsvinkel. Den form av seriös numerologi som är vanlig idag, dvs. personliga psykologiska analyser för självkännedom, är naturligtvis ganska ny. Den har vuxit fram med psykologins utveckling och vårt sätt att se på vårt inre. 

 I numerologin utgår vi ifrån att vi lever i ett dynamiskt energiflöde och att det finns ett slags underliggande energimönster i skapelsen och det som sker. Det betyder att levande energi både påverkar och påverkas av den cykliska utvecklingen. 
När siffrorna hjälper oss kartlägga "det stora medvetandet" brukar vi kalla dem arketyper. Carl Gustav Jung gav oss en nyckel till arketypernas värld, en värld av idéer och principer som ordnar och organiserar medvetandets kaos. I äldre kulturer såg man arketyperna som gudar och gudinnor, grundläggande krafter som spelar en avgörande roll både i skapandet av världen och i människans sinne. Jung kallade till och med enkeltalen 0-9 för arketypernas matris, deras egen urform. Som arketyper är talen naturliga delar av våra djupaste myter, vår gemensamma innersta grund.

Likt den judiska Kabbalans Gematria kan vi även söka mening och samband enbart i ord, bokstäver och siffror. Det kan föra vidare till djupare filosofiska funderingar om koder, dechiffrering, energi, tid och inte minst kommunikation. Kan meddelanden och texter ha/ges betydelse och mening oavsett när man tolkar dem? Fungerar de enbart när de är aktuella i en viss situation eller kan de ges mening när som helst, kan de vara "eviga". Vad är det i så fall som får dem att fungera så? Och vad skulle det kunna betyda för synen på tid, rum, mening.........?
I talsymbolik och numerologi använder vi oss både av gränslösa infallsvinklar och detaljerade exakta system.

Pythagoras, som levde omkring slutet av femhundratalet f.Kr. brukar ses som ett landmärke för talsymbolikens utveckling i västvärlden. "Varje grundläggande begrepp motsvaras av ett tal som är dess egentliga väsen" var en av hans principer. Hans filosofiska syn på talenergierna som en urgrund är intressant för oss ännu idag, med vår syn på energivärlden, men hans sätt att tolka eller värdera talen passar inte alltid ihop med synen på människan i vår tid. Det har inte främst att göra med filosofiska skillnader utan med skillnad i tidens värderingar. 

Man kan tro att det måste ligga "världar" mellan matematik och talsymbolik. Så är det inte. Däremot är det mycket långt mellan matematikerns beräkningar och numerologens tolkningar. Matematiken har genom talen naturligtvis rötter i talsymboliken och hur man använder talen är faktiskt inte något självklart. Det finns ju ett stort forskningsområde inom filosofisk matematik som vi aldrig kommer i kontakt med i vanlig skolmatte.
Vad är talen egentligen? (Utan de kvaliteter som talsymbolikerna tillskriver dem.) C. G. Jung menade att talen representerar arketypernas urform eller matrix. (se: Marie-Louise von Franz: Psyche and Matter; The Synchronicity Principle of C. G. Jung, samt von Franz: Number and Time)

Varje tal innehåller också enligt numerologisk tradition  både fysiska, emotionella, mentala och andliga element i olika kvantiteter.

Upp